*Aggebagge*

Jag har levt med den ena fobin efter den andra. En fobi jag har haft länge och som jag fortfarande har är (antagligen mycket skum) TORKRUM... Det finns ju namn på allt, men detta? Eh! Jag ska förklara. Jag är vansinnigt rädd att hitta någon hängande i linorna. Jag gruvar mig varje gång och försöker undvika att hänga kläder där. Måste jag så går jag försiktigt och gläntar på dörren och kisar med ögonen, bara så att jag kan skymta om någon hänger där. Antagligen går det säkert inte ens att hänga sig där, om man inte är väldigt bestämd och kämpar som en gris. Men det är något med snörena där uppe, usch!

...blir jag alltid skitnödig när jag ska till barnmorskan?

Förstår mig inte på avundsjuka. Speciellt inte sånna som går omkring och tror att andra är avundsjuka på just dom. Jo dom finns, pinsamt nog. Jag skulle aldrig kunna vara avundsjuk på familj och vänner t ex. Varför? Jo jag unnar dom det bästa och är glad för deras skull. Visst, jag skulle vilja ha hus och en bra utbildning etc, men det är ju något jag måste jobba på själv. Istället för att vara avundsjuk kan man ju faktiskt se vad man har själv och se att det finns massor att vara nöjd med, utan för att för den delens skull gå omkring och tro att "det måste andra vara avundsjuka på minsann"

Avundsjuka beror nog mycket på hur man mår och nivån på självkänslan.

... i huvudet...




Nån fler än jag som tänker Hitler...?

= fånga dagen, betänk ej morgondagen..

Har länge tänkt ta upp min konstnärliga sida. Vill måla tavlor som ser ut så här www.post-scriptum.dk 
Ska ta en sväng på Hobbyboden och Syssla och kolla om jag får till nåt. Latin är så vackert, synd bara att jag var så ointresserad av allt på gymnasiet, även latin...

Cogito ergo sum = jag tänker alltså finns jag
Amicus certus in re incerta cernitur = I nöden prövas vännen
Amor vincit omnia= Kärleken övervinner allt

Ska berätta en historia.
När jag var 19 år arbetade jag som lärarassistent i en 4:a. En dag berättade en tjej E, att hon tyckte att S var både det ena och det andra och E fick aldrig vara med henne osv osv. Hon försökte få med sig de andra tjejerna att tycka så också. Oj då vad ska jag göra nu tänkte jag. Iallafall så tog E upp det här med S, så fort hon kom in. Shit, nu blir det catfight och massor av tårar tänkte jag. Då säger S: "Förlåt, jag visste inte att du kände så, jag ska tänka på det och självklart får du vara med mig". EEEEHHHHH VAAAAAAA! Hon är tio år och har självkänsla för 180 personer. Efter jag hämtat upp min haka från golvet, kände jag att så där vill jag vara. Jag kan inte glömma den där gången och då visste jag inte att det var självkänsla det handlade om, jag tyckte bara att det var såååå bra. Barn kan vara så otroligt intelligenta....

Imorgon slår både Max och Skopunkten upp portarna här i stan. Så härligt att det händer nåt. Börjar kännas som en riktig stad. Ett par nya klädaffärer och IKEA skulle inte vara så dumt om det kom hit och så fint väder året om. DÅ skulle jag vara rätt nöjd. Jo, lite roligare utbildningar behövs det också och roligare jobb....Det skulle kunna vara skitbilligt att åka utomlands härifrån också. Vad jag är nöjd med? Inte mycket...

Gjorde test på vuxenpoäng.com. Jag är tydligen 44.2 år. Jag som får visa leg när jag t o m köper saft...
Jo, jag är nog ganska vuxen, men det trivs jag med. Finner inget nöje med att ränna på krogen och supa mig full. Vet ju att det finns så mycket annat kul man kan göra. Utseendefixerad är jag inte heller. Lägger hellre tid på att insidan ska må bra. Spelar ju ändå ingen roll hur mycket man pyntar sig, om insidan är skräp. Jag umgås hellre med en ful och trevlig person än en snygg och blåst människa. Sen blir man bättre ju äldre man blir. Jag skulle vilja vara som nu fast 20 år. Fan vad bra det skulle va...

Idag kom fortsättningen på min försenade 30 årskris. Jag ska börja köpa mer ekologisk mat. Jag fikade hemma hos H och hon bjöd bl.a på eko yoghurt och müsli och berättade lite kort vad det innebär. Jag lever i nuet och bryr mig inte så mycket om miljön. Hatar skog, älskar asfalt! Men mina barn och barnbarn ska ju leva vidare så jag får väl offra mig då. Få se om jag orkar ta reda på mer info om det eller om jag bara ska känna mig duktig ändå.. Jag har så lätt för att inspireras till höger och vänster, känns det bra hoppar jag på. Jag är nyfiken och gillar allt som känns nytt för mig, även om det inte är det.
Har suttit och gjort en lång inköpslista, eko och nyttigt.
Några planer jag har är: Göra eget smör, eget hårdbröd, chips (äter inte chips så ofta, men ändå kul att prova, synda i nåt åt det bättre hållet) och inte använda så mycket halvfabrikat. Jag har redan övergett pulvermos. Jag gillar att veta vad som är i maten. Köttbullar köper jag inte färdiga, dom är urk ändå. Men man ska ha tid också och det har jag nu, så jag får väl köra in nån vana, som duger när jag börjar jobba igen. Och göra storkok och fylla frysen. Mmmm, jag och mat. Det är grejer det...

Gjorde ett IQ test på Facebook igår. Gick bra! 151 IQ poäng = Highly Gifted. Japp, det är jag det...
J gjorde testet två gånger och kom inte alls lika högt (och då är han väldigt smart han också). Ändå kläckte han ur sig "Jag fattar inte att du fick så bra." Ha ha ha ha efter sex år fattar han fortfarande noll. Ja, jag vet att han skämtade! Och ja, jag vet att jag inte utnyttjar min "intelligens", jag har en spärr nånstans och jag vet inte hur jag ska få bort den. Fick höra av en nära vän en gång "Du som är så smart, varför struntar du i det?" Jag kan sammanfatta det så här. Jag är lat och feg. Dessutom blir man mer omtyckt om man spelar lite korkad. Det är gulligt och så, lätt att tycka om. Och förbannat kul!

Jo, nog väntar man med spänning på den filmen. Länge sedan det var nåt man var sugen på att se.. Så när den väl kommer blir det helkväll med bio, mat och trevligt sällskap...



Så vackra allihopa... Min favorit är Miranda, hon känns stark och oberoende, fast Samantha är roligast. Vilken är din favorit och varför? 

De här örhängena finns på Modemecka. Riktigt söta, men de skulle vara ännu finare om de var guldfärgade. Jag trivs bättre i guld. Funderar på att göra egna smycken, måste ju ha nåt att pilla med i sommar i stugan.

Nånstans inom mig vill jag bli florist, men vad händer om jag inte ens kan ta hand om mina stackars kaktusar. Har två i höstkaktusar i sovrummet och det ser inte ljust ut för dom. A på jobbet sa att ju mindre man vattnar dom desto mer ska de blomma. Ha ha ja inte har dom blommat utan hänger mest och ser döda ut. Jag hade en i köket också förut, den ruttnade. Sen orkar jag inte berätta om alla andra växter jag "tagit hand om".  Jag har haft praktik på en blomaffär en gång och det var skitkul, men jag var hemskt nervös att det skulle visa sig, när jag slutat, att alla växter skulle dö pga min misshandel... Så jag skulle vilja reda ut det här. Kan jag bli florist, eller inte????