Ledig måndag
Skönt med lediga måndagar. Då hinner jag fixa allt inför resten av veckan. Jag och Jolinsan åkte in till stan och gjorde ärenden. En påse byxor blev det till henne också, fast jag inte har råd. Sen hem och vänta på William och så klart ramlar det in kompisar till honom, men de får gå hem när vi ska åka på badhuset, där J har sin första simlektion. Det är bara hon och en tjej till, men det tycker jag är bra. Då får de all uppmärksamhet och får lära sig mer, istället för att mest stå vid kanten och vänta på sin tur och de andra. Den andra tjejens pappa hade nog velat ha en större grupp, men jag lyckades få honom att tycka som jag.
Jag hoppas jag blir frisk från förkylningen snart, så jag kan träna vidare. Det blev iallafall lite övningar på golvet ikväll. Kände att det onda i ryggen var på väg tillbaka och jag måste hålla ihop de här dagarna jag ska jobba nu.
Hittat en intressant blogg som jag håller på att läsa nu, jag bara måste läsa allt från början...
Jag hoppas jag blir frisk från förkylningen snart, så jag kan träna vidare. Det blev iallafall lite övningar på golvet ikväll. Kände att det onda i ryggen var på väg tillbaka och jag måste hålla ihop de här dagarna jag ska jobba nu.
Hittat en intressant blogg som jag håller på att läsa nu, jag bara måste läsa allt från början...
Portugal del 7?
Dags att uppdatera eller? Ja, jag tänker ofta tillbaka på den här veckan och känslan blir inte mindre. Dagarna efter festivalen kommer jag knappt ihåg. Jag var i chock kan man säga. Det fanns ingenting mer jag ville göra. Nu har jag gjort det jag ville. Hur ska jag kunna toppa det här? Osv... Nu har det ju gått några år och jag vet att det finns mer. Oh ja!!!!
Portugal del 6
Vid 17 tiden var vi tillbaka på festivalområdet. Vi parkerade ganska långt från ingången. Visste ju inte om det skulle va många som åkte samtidigt som vi och stå i bilkö när man ska hem mitt i natten var inget vi ville. Så nära vägen som möjligt alltså.
Parkeringen utanför. Vart sjutton hade vi hamnat?
Måste visa biljetterna.
Tickets to heaven!
Väl inne så kollade vi runt. FNM skulle inte börja spela förrän 11.30. Vi hade många timmar på oss, men det gick ganska fort ändå. Hela tiden var jag rädd att nåt skulle hända så att jag skulle missa dom. Vi satte oss och åt Ben&Jerry´s glass (varje gång jag ser den glassen nu får jag en speciell känsla), kollade in folk och bara njöt av att va på festival. Det är fan nåt speciellt med hela den grejen.
Vi gick omkring och lite här och där låg det pundare och rökte på. Helt öppet. Rullade och rökte. J blev erbjuden att köpa skiten överallt under vår vistelse i Portugal.
Vi lyssnade på banden som spelade och jag var tvungen att köpa en FNM t-shirt så klart. Jag fortsatte mitt letande på haremsbyxor bland stånden och när jag väl hittade ett mönster jag ville ha, var de för korta i benen=(
Vi åt mat ett par gånger under kvällen, fanns mycket att välja på, men jag tror det vart nån sorts hamburgare och nåt annat. Själva festivalen var i stort sett som svenska festivaler. Vi var nog de enda svenskarna där, det var nog inte så mycket utlänningar där överhuvudtaget och klent med engelskan så klart.
Ja så kom då kvällen och det var dax att ställa sig vid scenen. Jag minns en gång när jag skulle se Clawfinger på Yran och jag stog längst fram. Det var helt galet och helt plötsligt stog jag längst bak. Så med det i minnet, ställde vi oss ganska långt bak och kort som man är insåg jag att jag inte skulle se så bra som jag ville. Så jag gick framåt lite. Känslan när de gjorde iordning scenen är obeskrivlig. När de rullade ner de röda skynkena fick jag en klump i halsen. Så nära nu. Skulle jag börja böla, men nä jag ville inte ödsla nån energi på det. Jag ville bara va lycklig och se mina hjältar.
Jag gick längre och längre fram. J fick ta smällarna för jag var som en vessla. Alla stog och rökte också, nånting som retade mig. Karljävlar! Nånstans mitt i högen var vi när Puffy kom ut på scenen och började trixa lite vid trummorna med nån burk eller nåt. Så kommer hela bandet ut, utom Patton, och börjar spela. Reunited. En lugn början och sen kommer Mike ut med käpp. Återförenade och gamla!
Sen drar det igång och publiken blir helt vilda och galna. Då förstog jag varför vissa hade munskydd. Den torra jorden vi står på yr upp som fan. Efter den kvällen hade jag två kilo jord i lungorna och hade svårt att andas när jag skulle sova. Men jag var så lycklig att jag inte brydde mig.
Jag sjöng med, pressade mig framåt och helt plötsligt står jag nästan längst fram. Hade bara ett par tjejer framför mig. Perfekt!
Vad gjorde jag då när Mike var på väg ner? Jo kastade mig framåt såklart. Om han hade kommit där vi stog så tänkte jag inte missa att få en chans att ta på honom;) Men nä han gick där i mitten där de delat publiken så klart och nåt sånt visste jag inte om att han skulle göra.
Jag gillar deras mellansnack och att Mike pratar Portugisiska med publiken och att han drev med killen i gasmask. "Killen ser ut som King Kong och är rädd för baciller"
Midnight Cowboy är en instrumental låt som jag gillar och Mike spelade på ett blåsinstrument som ser ut som ett minipiano. Tyvärr funkade den inte så bra, ljudet försvann och han spelade fel, fel, fel. Jag blev något road eftersom jag vet hur låten går. Uttrycket han använde efter låten var ungefär "Vilket jävla skit". Tror dom spelade några extra låtar efter det, bara för att. Inte så kul att lämna oss med det avslutet kanske=)
Jag ville inte kvällen skulle ta slut. Dom spelade ca 1tim 45min. Jag kan jämföra känslan att se dom med att se sin nyfödda bebis för första gången. Allt annat blir så otroligt litet och obetydligt i jämförelse.
Vi stannade bara en kort stund efter konserten, för vi hade en bra bit hem, men jag hade velat göra om det här igen och igen.
Parkeringen utanför. Vart sjutton hade vi hamnat?
Måste visa biljetterna.
Tickets to heaven!
Väl inne så kollade vi runt. FNM skulle inte börja spela förrän 11.30. Vi hade många timmar på oss, men det gick ganska fort ändå. Hela tiden var jag rädd att nåt skulle hända så att jag skulle missa dom. Vi satte oss och åt Ben&Jerry´s glass (varje gång jag ser den glassen nu får jag en speciell känsla), kollade in folk och bara njöt av att va på festival. Det är fan nåt speciellt med hela den grejen.
Vi gick omkring och lite här och där låg det pundare och rökte på. Helt öppet. Rullade och rökte. J blev erbjuden att köpa skiten överallt under vår vistelse i Portugal.
Vi lyssnade på banden som spelade och jag var tvungen att köpa en FNM t-shirt så klart. Jag fortsatte mitt letande på haremsbyxor bland stånden och när jag väl hittade ett mönster jag ville ha, var de för korta i benen=(
Vi åt mat ett par gånger under kvällen, fanns mycket att välja på, men jag tror det vart nån sorts hamburgare och nåt annat. Själva festivalen var i stort sett som svenska festivaler. Vi var nog de enda svenskarna där, det var nog inte så mycket utlänningar där överhuvudtaget och klent med engelskan så klart.
Ja så kom då kvällen och det var dax att ställa sig vid scenen. Jag minns en gång när jag skulle se Clawfinger på Yran och jag stog längst fram. Det var helt galet och helt plötsligt stog jag längst bak. Så med det i minnet, ställde vi oss ganska långt bak och kort som man är insåg jag att jag inte skulle se så bra som jag ville. Så jag gick framåt lite. Känslan när de gjorde iordning scenen är obeskrivlig. När de rullade ner de röda skynkena fick jag en klump i halsen. Så nära nu. Skulle jag börja böla, men nä jag ville inte ödsla nån energi på det. Jag ville bara va lycklig och se mina hjältar.
Jag gick längre och längre fram. J fick ta smällarna för jag var som en vessla. Alla stog och rökte också, nånting som retade mig. Karljävlar! Nånstans mitt i högen var vi när Puffy kom ut på scenen och började trixa lite vid trummorna med nån burk eller nåt. Så kommer hela bandet ut, utom Patton, och börjar spela. Reunited. En lugn början och sen kommer Mike ut med käpp. Återförenade och gamla!
Sen drar det igång och publiken blir helt vilda och galna. Då förstog jag varför vissa hade munskydd. Den torra jorden vi står på yr upp som fan. Efter den kvällen hade jag två kilo jord i lungorna och hade svårt att andas när jag skulle sova. Men jag var så lycklig att jag inte brydde mig.
Jag sjöng med, pressade mig framåt och helt plötsligt står jag nästan längst fram. Hade bara ett par tjejer framför mig. Perfekt!
Vad gjorde jag då när Mike var på väg ner? Jo kastade mig framåt såklart. Om han hade kommit där vi stog så tänkte jag inte missa att få en chans att ta på honom;) Men nä han gick där i mitten där de delat publiken så klart och nåt sånt visste jag inte om att han skulle göra.
Jag gillar deras mellansnack och att Mike pratar Portugisiska med publiken och att han drev med killen i gasmask. "Killen ser ut som King Kong och är rädd för baciller"
Midnight Cowboy är en instrumental låt som jag gillar och Mike spelade på ett blåsinstrument som ser ut som ett minipiano. Tyvärr funkade den inte så bra, ljudet försvann och han spelade fel, fel, fel. Jag blev något road eftersom jag vet hur låten går. Uttrycket han använde efter låten var ungefär "Vilket jävla skit". Tror dom spelade några extra låtar efter det, bara för att. Inte så kul att lämna oss med det avslutet kanske=)
Jag ville inte kvällen skulle ta slut. Dom spelade ca 1tim 45min. Jag kan jämföra känslan att se dom med att se sin nyfödda bebis för första gången. Allt annat blir så otroligt litet och obetydligt i jämförelse.
Vi stannade bara en kort stund efter konserten, för vi hade en bra bit hem, men jag hade velat göra om det här igen och igen.
Portugal del 5
När vi kom ner till Portugal visste vi inte hur vi skulle ta oss till festivalen. J tyckte vi hade tid att kolla det när vi var i Albufeira. Vi kollade med en turistinformation, men det gick ingenting till Zambujera Do Mar. Inga tåg, inga bussar. Taxi skulle bli dyrt och likaså att hyra bil. Moppe tänkte vi också på, men som tur var blev det inte det. Tanken på att övernatta där i det fria fanns också. Iallafall fick vi en beskrivning på var närmsta biluthyrare fanns. Väldigt nära hotellet, så vi gick dit. Det var inga problem. När man är ute och reser antar jag att man räknar med att det går pengar och så farligt var det inte. Helt klart värt det! Så vi blev med bil.
På lördagen hämtade vi bilen, eller vi fick vänta för den bilen vi skulle ha hade blivit krockad, så dom kom med en annan vi fick låna. Jag satt med kartorna och J körde. Vilken härlig känsla. Jag älskar att åka bil, man ser så mycket. Portugal har så fint landskap.
Hade velat ha mer bilder, men är ingen fotograf direkt. Resan var på ca 10mil och först var vägen fin och bred, men blev smalare och smalare ju längre bort från turistiga Algarve vi åkte. Sista biten, som vi egentligen hade kunnat skippa, var sandväg. Vi kom in i Zambujeira Do Mar via sandstrandsvägen och rakt in i byn. Det var MYCKET folk överallt och smått svårt att ta sig fram. Dessutom hade vi ingen aning om vart vi skulle. Snurrade runt och körde ut ur byn och kom till en utsiktsplats. Vi visste att festivalen var nånstans utanför byn. Men vart? Vi åkte runt lite och helt plötsligt såg vi, helt ute i ingenstans, festivalen. Hela arangemanget låg ute på en sandig åker. Jag kan säga att alla bilar, våran också, var täckta av ett lager damm.
Klockan var inte så mycket och nu visste vi vart vi skulle, så vi åkte tillbaka till byn för att äta. Parkerade strax utanför och gick en liten bit. Kollade in lite marknad och jag stannade nog på varenda ställe som hade haremsbyxor. Så sköna, men hittade inte rätt mönster.
Till slut kom vi till en restaurang som vi ville äta på. Fick ett bord och det kom en tjej för att ta beställning. Hon kunde ingen engelska, men skrev iallafall ner vad vi ville ha. Vi väntade och väntade. Andra fick mat före oss. Efter ett bra tag, började personalen att kolla på oss. Antagligen för att vi stirrade på dom. Måste berätta att när jag kollade en servitris när hon skulle ta upp en beställning av grannbordet, så var hon sååå intresserad av vad hon gjorde så hon la av den största gäsp jag nånsin sett. Hon kom till vårat bord när dom då sett att vi inte fått nån mat. Det var alltså inte hon som tog våran första beställning. Den här nya tjejen kunde heller ingen engelska, men vinkade till sig en kille som jobbade som fick ta över. Han var piercad lite här och där och kunde kanske tre ord på engelska. Han försökte förklara att våran beställning kommit bort och tog upp en ny. Till slut fick vi mat.
Vi hade alltså kommit till ett ställe där ingen pratade engelska. Zambujeira Do Mar, ha ha!
Byn var charmig och ett typiskt ställe som bara lever upp under festivalen. Annars är det ett surfparadis för portugiser. Efter maten gick vi vidare en sväng. Det spelades musik och på trotoarerna satt både det ena och det andra flummiga och försökte sälja fult krafs. Badplatsen var fullsmockad.
Så åkte vi tillbaka till festivalområdet...
På lördagen hämtade vi bilen, eller vi fick vänta för den bilen vi skulle ha hade blivit krockad, så dom kom med en annan vi fick låna. Jag satt med kartorna och J körde. Vilken härlig känsla. Jag älskar att åka bil, man ser så mycket. Portugal har så fint landskap.
Hade velat ha mer bilder, men är ingen fotograf direkt. Resan var på ca 10mil och först var vägen fin och bred, men blev smalare och smalare ju längre bort från turistiga Algarve vi åkte. Sista biten, som vi egentligen hade kunnat skippa, var sandväg. Vi kom in i Zambujeira Do Mar via sandstrandsvägen och rakt in i byn. Det var MYCKET folk överallt och smått svårt att ta sig fram. Dessutom hade vi ingen aning om vart vi skulle. Snurrade runt och körde ut ur byn och kom till en utsiktsplats. Vi visste att festivalen var nånstans utanför byn. Men vart? Vi åkte runt lite och helt plötsligt såg vi, helt ute i ingenstans, festivalen. Hela arangemanget låg ute på en sandig åker. Jag kan säga att alla bilar, våran också, var täckta av ett lager damm.
Klockan var inte så mycket och nu visste vi vart vi skulle, så vi åkte tillbaka till byn för att äta. Parkerade strax utanför och gick en liten bit. Kollade in lite marknad och jag stannade nog på varenda ställe som hade haremsbyxor. Så sköna, men hittade inte rätt mönster.
Till slut kom vi till en restaurang som vi ville äta på. Fick ett bord och det kom en tjej för att ta beställning. Hon kunde ingen engelska, men skrev iallafall ner vad vi ville ha. Vi väntade och väntade. Andra fick mat före oss. Efter ett bra tag, började personalen att kolla på oss. Antagligen för att vi stirrade på dom. Måste berätta att när jag kollade en servitris när hon skulle ta upp en beställning av grannbordet, så var hon sååå intresserad av vad hon gjorde så hon la av den största gäsp jag nånsin sett. Hon kom till vårat bord när dom då sett att vi inte fått nån mat. Det var alltså inte hon som tog våran första beställning. Den här nya tjejen kunde heller ingen engelska, men vinkade till sig en kille som jobbade som fick ta över. Han var piercad lite här och där och kunde kanske tre ord på engelska. Han försökte förklara att våran beställning kommit bort och tog upp en ny. Till slut fick vi mat.
Vi hade alltså kommit till ett ställe där ingen pratade engelska. Zambujeira Do Mar, ha ha!
Byn var charmig och ett typiskt ställe som bara lever upp under festivalen. Annars är det ett surfparadis för portugiser. Efter maten gick vi vidare en sväng. Det spelades musik och på trotoarerna satt både det ena och det andra flummiga och försökte sälja fult krafs. Badplatsen var fullsmockad.
Så åkte vi tillbaka till festivalområdet...
Portugal del 4
Jag är ingen äventyrare, nej. Står med båda fötterna på jorden, helst barfota. Men livet blir ganska tråkigt och då får man hitta på nåt som passar. Nåt som känts lite äventyrligt och som passar mig är Parasailing. Så klart fanns det i Albufeira. Vi bokade plats på en båt och drog ut på vattnet med fyra eller sex andra. Kommer inte riktigt ihåg hur många vi var. Det var blåsigt och ett jäkla drag i båten. Bara det var spännande för en landkrabba som mig. Vi kom överrens med ett annat par att vi skulle ta kort på varandra när vi var där uppe. Dom kunde just ingen engelska men var jättegulliga. Dom åkte först och J tog kort. Sen var det våran tur.
Mycket aktiviteter på vattnet.
På väg upp.
Det var härligt där uppe. Klart jag hade tankar på vilket jäkla ryck det skulle bli om linan, som inte var världens tjockaste, skulle gå av. J ville gå med i nån "klubb" men jag höll mig så hårt fast och tänkte inte "gå ner" på honom. He he.
Alla blir doppad ett par gånger och jag tänkte säga innan att jag inte ville. Men det var faktiskt det som var det roliga.
Man fick en lång åktur och det var helt klart värt pengarna.
Jag var tvungen att ta kort på lillkillen som körde oss en stund. Han var så söt med sin tuppkam. Tycker det är kul att dom tar med sig barnen i arbetet. Såg i en butik en tjej som hade sin lilla bebis i en sjal på magen, när hon stog bakom kassan.
Summan av Parasailing är att jag rekommenderar det starkt. J tyckte också det var kul, men lite mesigt och inte så mycket action. Lite kärringäventyr typ.
Mycket aktiviteter på vattnet.
På väg upp.
Det var härligt där uppe. Klart jag hade tankar på vilket jäkla ryck det skulle bli om linan, som inte var världens tjockaste, skulle gå av. J ville gå med i nån "klubb" men jag höll mig så hårt fast och tänkte inte "gå ner" på honom. He he.
Alla blir doppad ett par gånger och jag tänkte säga innan att jag inte ville. Men det var faktiskt det som var det roliga.
Man fick en lång åktur och det var helt klart värt pengarna.
Jag var tvungen att ta kort på lillkillen som körde oss en stund. Han var så söt med sin tuppkam. Tycker det är kul att dom tar med sig barnen i arbetet. Såg i en butik en tjej som hade sin lilla bebis i en sjal på magen, när hon stog bakom kassan.
Summan av Parasailing är att jag rekommenderar det starkt. J tyckte också det var kul, men lite mesigt och inte så mycket action. Lite kärringäventyr typ.
Portugal del 3
En dag när vi åkte uppför rulltrappan, såg vi ett litet tåg som stannade, vid en busshållplats eller vad det var. Vi hoppade på det, för det verkade kul och vi hade inget för oss just då. Det visade sig att tåget gick en bra runda runt stan och stannade på tre stationer. Tåget gick ungefär var 20:e min hela dagen och det var bara att betala och hoppa på. Vi åkte nog ett par, tre gånger under dagarna vi var där. På första stoppet vi gjorde var det lite affärer, shoppingcentra och McDonalds typ.
Fanns en liten inredningsbutik där som jag blev väldigt förtjust i. Fina och annorlunda prylar. Överlag var det en upplevelse att bara gå omkring i småbutikerna. Smycken, souvenirer, kläder, ja allt...
På andra stoppet var det en gata med massor av souvenirbutiker och restauranger. Väldigt mycket för turister, kan jag tänka mig. Jag hittade en butik som sålde, vad jag kallar, snäckprylar som hänger i taket. Jag kommer ihåg att mamma hade nåt liknande när jag var liten och jag blev helt betagen. De var inte speciellt dyra, men skulle jag få med en hem? Så klart jag skulle...
Hade grymt svårt att bestämma mig för vilken jag skulle välja, men det blev den här. Nu önskar jag mig bara ett inglasat uterum där jag kan hänga upp den. Så länge får det duga i vardagsrummet. Jag gillar att ha nåt att titta på som ett minne.
En annan kväll när vi var i våran del av stan, såg vi en butik som sålde indiansouvenirer. Det som fångade våran uppmärksamhet var rökelsehållare som var lite annorlunda. Fula, men så coola...
När man tänder rökelse i den, så ryker det ur munnen. Köpte även en drömfångare till W eftersom han hade så mycket mardrömmar ett tag, dom är faktiskt borta nu =)
Fanns en liten inredningsbutik där som jag blev väldigt förtjust i. Fina och annorlunda prylar. Överlag var det en upplevelse att bara gå omkring i småbutikerna. Smycken, souvenirer, kläder, ja allt...
På andra stoppet var det en gata med massor av souvenirbutiker och restauranger. Väldigt mycket för turister, kan jag tänka mig. Jag hittade en butik som sålde, vad jag kallar, snäckprylar som hänger i taket. Jag kommer ihåg att mamma hade nåt liknande när jag var liten och jag blev helt betagen. De var inte speciellt dyra, men skulle jag få med en hem? Så klart jag skulle...
Hade grymt svårt att bestämma mig för vilken jag skulle välja, men det blev den här. Nu önskar jag mig bara ett inglasat uterum där jag kan hänga upp den. Så länge får det duga i vardagsrummet. Jag gillar att ha nåt att titta på som ett minne.
En annan kväll när vi var i våran del av stan, såg vi en butik som sålde indiansouvenirer. Det som fångade våran uppmärksamhet var rökelsehållare som var lite annorlunda. Fula, men så coola...
När man tänder rökelse i den, så ryker det ur munnen. Köpte även en drömfångare till W eftersom han hade så mycket mardrömmar ett tag, dom är faktiskt borta nu =)
Portugal del 2
Redan första kvällen gick vi ut och kollade vart vi hade hamnat egentligen. Paradiset känns inte tillräckligt om man ska jämföra med nåt. Hotellet låg alldeles utanför gränsen där det var livat och fullt med folk. Perfekt, perfekt.. De små affärerna var uppe till sent och det var barer och restauranger överallt och väldigt nära till en helt fantastisk sandstrand. Det fanns människor som uppträdde på gator och torg. Det var som en cirkus eller ett nöjesfält överallt...
Varje kväll var vi ut och kollade runt och varje gång såg man nåt nytt.
Strandprommenad med snäckplockning. En liten minidröm jag haft... Såg ett par som hade nåt fuffens för sig också, det ingick väl inte direkt i nån dröm jag haft, men kul ändå ;)
Varje morgon åt vi frukost på hotellet, man kunde sitta både inne och ute. Det var mysigt, men det märktes att de inte lägger sån stor vikt på utbudet på frukosten. Portugiser är inga frukostmänniskor.
På dagarna gick vi runt och kollade butikerna, köpte vatten och glass mm på Supermercado, åt lunch och middag på restauranger, låg på stranden under parasoll, J badade och solade. Det var varmt, varmt, varmt. Som tur var fläktade det skönt.
Det var väldigt mycket branta klippor och mycket risk för stenras. Det brydde sig inte alla om utan låg direkt under och bara nån dag efter vi varit där hände det så klart en tragisk olycka en bit därifrån.
Fick en favoritrestaurang nere vid stranden. Trevlig personal och goood mat. Två gånger köpte jag baguette med fyllning som var mums. Jag har försökt göra liknande hemma, men smakar ju så klart bäst där.
Det var kycklingröra, sallad, bacon, ägg, tomat, gurka och majonnäs. Mmmmm..
Ett av torgen i Albufeira. Dom byggde upp nån sorts scen där, men vet inte vad det var till. Antagligen hände det nåt där när vi var på festivalen.
Vi bodde i den gamla delen av staden. Så fint. Rulltrappan var ju rätt cool.
Vi hamnade mitt i nån programinspelning. Ingen aning om vad det va, men verkade väldigt populärt.
Skulpturer av sand. Det fanns staket runt omkring, men ändå imponerande att ingen får lust förstöra det på nätterna. Respekt!
Den här mimaren såg man lite överallt på kvällarna. Publiken fick så klart va delaktig. Här spelar han låtsastennis med en liten kille.
Många kostnärer satt och målade porträtt och allt möjligt, men jag fastnade för den här killen. Häftigt och jag var så sugen på att köpa, men nöjde mig med att fota lite istället. Ser ni att det står Naomi?
Den här karln uppträdde nog varje kväll och hade alltid stor publik. Det var nog väldigt roligt för barnen, när de fick uppmärksamhet från dockorna. Den här lillkillen var stencool. Han buggade med dockan och var inte speciellt brydd av att det var en massa folk som såg på.
Man kan ju säga att det var en jäkla blandning av människor. Unga, gamla, barnfamiljer, ja allt. Det spelade ingen roll vilken tid det var på dygnet...
Det kommer mera....
Varje kväll var vi ut och kollade runt och varje gång såg man nåt nytt.
Strandprommenad med snäckplockning. En liten minidröm jag haft... Såg ett par som hade nåt fuffens för sig också, det ingick väl inte direkt i nån dröm jag haft, men kul ändå ;)
Varje morgon åt vi frukost på hotellet, man kunde sitta både inne och ute. Det var mysigt, men det märktes att de inte lägger sån stor vikt på utbudet på frukosten. Portugiser är inga frukostmänniskor.
På dagarna gick vi runt och kollade butikerna, köpte vatten och glass mm på Supermercado, åt lunch och middag på restauranger, låg på stranden under parasoll, J badade och solade. Det var varmt, varmt, varmt. Som tur var fläktade det skönt.
Det var väldigt mycket branta klippor och mycket risk för stenras. Det brydde sig inte alla om utan låg direkt under och bara nån dag efter vi varit där hände det så klart en tragisk olycka en bit därifrån.
Fick en favoritrestaurang nere vid stranden. Trevlig personal och goood mat. Två gånger köpte jag baguette med fyllning som var mums. Jag har försökt göra liknande hemma, men smakar ju så klart bäst där.
Det var kycklingröra, sallad, bacon, ägg, tomat, gurka och majonnäs. Mmmmm..
Ett av torgen i Albufeira. Dom byggde upp nån sorts scen där, men vet inte vad det var till. Antagligen hände det nåt där när vi var på festivalen.
Vi bodde i den gamla delen av staden. Så fint. Rulltrappan var ju rätt cool.
Vi hamnade mitt i nån programinspelning. Ingen aning om vad det va, men verkade väldigt populärt.
Skulpturer av sand. Det fanns staket runt omkring, men ändå imponerande att ingen får lust förstöra det på nätterna. Respekt!
Den här mimaren såg man lite överallt på kvällarna. Publiken fick så klart va delaktig. Här spelar han låtsastennis med en liten kille.
Många kostnärer satt och målade porträtt och allt möjligt, men jag fastnade för den här killen. Häftigt och jag var så sugen på att köpa, men nöjde mig med att fota lite istället. Ser ni att det står Naomi?
Den här karln uppträdde nog varje kväll och hade alltid stor publik. Det var nog väldigt roligt för barnen, när de fick uppmärksamhet från dockorna. Den här lillkillen var stencool. Han buggade med dockan och var inte speciellt brydd av att det var en massa folk som såg på.
Man kan ju säga att det var en jäkla blandning av människor. Unga, gamla, barnfamiljer, ja allt. Det spelade ingen roll vilken tid det var på dygnet...
Det kommer mera....
Portugal del 1
Ska försöka återberätta resan till Portugal.
Så här började det:
I våras läste jag i en tidning att Faith No More återförenats och skulle ut på turné. De skulle bl a spela i Borlänge på Peace&Love. Jag ville dit, men insåg att jag hade för mycket att göra. Skulle till Stockholm nån vecka efter och jag jobbade den helgen dessutom. Försökte inse att jag inte skulle lyckas se dom den här gången heller. Fast ska nog erkänna att jag är feg. Hur skulle jag reagera om jag fick se dom efter alla år som smått besatt? Jag hade ingen större lust att Beatles-fans skrika/grina mig igenom en hel konsert. Nä jag är ju för gammal för sånt. Torrkärring! Jag är rädd för mina känslor, dom kan bli för stora och då kanske jag beter mig något apatisk istället...
När jag senare var i Stockholm, fick jag sms av J att han vill bjuda mig på en resa. Tyckte väl att det var dax att vi gjorde nånting tillsammans. Det skulle bli nånting mycket speciellt. Jag hatar överraskningar och vill planera allt. Jag började få panik redan då. Lyckades luska ut lite info. 8:e augusti i Portugal. Jag fick mina aningar, men vågade inte börja hoppas. Lånade C:s dator och började leta. Och nog fan fick jag rätt. FNM skulle spela där. Fick lägga mig på soffan och hyperventilera en stund och så klart kom tårarna. Panik!
Jag velade fram och tillbaka. Jag vill, nä jag vågar inte. J planerade allt och förklarade för mig att det skulle gå BRA. Så fort han sa något som lät osäkert höll jag på att dra mig ur. Allt ifrån hur vi skulle ta oss från flygplatsen till Albufeira, till att jag absolut inte fick sola, till hur vi skulle ta oss till festivalen bla bla bla. Jag ville veta allt i detalj.
Så kom biljetterna till festivalen hem i brevlådan. För att inte bli besviken hade jag inga som helst förhoppningar. Stackars J, måste nog tyckt att jag var helt hopplös... Ja han fick tom fråga K och A på MITT jobb om jag kunde få ledigt för att åka. Jag skulle alltså inte behöva göra nånting själv, men jag drog ändå gränsen att jag ville vara med och betala mat. Det togs tacksamt emot =)
Vi tog tåget ner till Stockholm. Preparerade mig med åksjuketabletter och var allt annat än roligt sällskap. Jag gör allt för att sova. Att ta mig från en punkt till en annan är så tråkigt, om jag inte åker bil, då är det helt okej.
Flyget gick från Stockholm till Faro, men blev försenat. Det ordnade sig och vi tog oss till hotellet i Albufeira.
Utsikten från vårat hotellrum..
He he det var faktiskt ett bra hotell. Inte det bästa, men dög väldigt bra åt oss och vi hade inte nån större tanke på att bara sitta inne. Det var väldigt nära till allt och det uppskattar jag.
Jag hade fått för mig att portugiser var lite retarded, ligister och macho, men så fel jag hade, det funkade väldigt bra med det mesta. Iallafall i Albufeira. Mer om det andra sen...
Så här började det:
I våras läste jag i en tidning att Faith No More återförenats och skulle ut på turné. De skulle bl a spela i Borlänge på Peace&Love. Jag ville dit, men insåg att jag hade för mycket att göra. Skulle till Stockholm nån vecka efter och jag jobbade den helgen dessutom. Försökte inse att jag inte skulle lyckas se dom den här gången heller. Fast ska nog erkänna att jag är feg. Hur skulle jag reagera om jag fick se dom efter alla år som smått besatt? Jag hade ingen större lust att Beatles-fans skrika/grina mig igenom en hel konsert. Nä jag är ju för gammal för sånt. Torrkärring! Jag är rädd för mina känslor, dom kan bli för stora och då kanske jag beter mig något apatisk istället...
När jag senare var i Stockholm, fick jag sms av J att han vill bjuda mig på en resa. Tyckte väl att det var dax att vi gjorde nånting tillsammans. Det skulle bli nånting mycket speciellt. Jag hatar överraskningar och vill planera allt. Jag började få panik redan då. Lyckades luska ut lite info. 8:e augusti i Portugal. Jag fick mina aningar, men vågade inte börja hoppas. Lånade C:s dator och började leta. Och nog fan fick jag rätt. FNM skulle spela där. Fick lägga mig på soffan och hyperventilera en stund och så klart kom tårarna. Panik!
Jag velade fram och tillbaka. Jag vill, nä jag vågar inte. J planerade allt och förklarade för mig att det skulle gå BRA. Så fort han sa något som lät osäkert höll jag på att dra mig ur. Allt ifrån hur vi skulle ta oss från flygplatsen till Albufeira, till att jag absolut inte fick sola, till hur vi skulle ta oss till festivalen bla bla bla. Jag ville veta allt i detalj.
Så kom biljetterna till festivalen hem i brevlådan. För att inte bli besviken hade jag inga som helst förhoppningar. Stackars J, måste nog tyckt att jag var helt hopplös... Ja han fick tom fråga K och A på MITT jobb om jag kunde få ledigt för att åka. Jag skulle alltså inte behöva göra nånting själv, men jag drog ändå gränsen att jag ville vara med och betala mat. Det togs tacksamt emot =)
Vi tog tåget ner till Stockholm. Preparerade mig med åksjuketabletter och var allt annat än roligt sällskap. Jag gör allt för att sova. Att ta mig från en punkt till en annan är så tråkigt, om jag inte åker bil, då är det helt okej.
Flyget gick från Stockholm till Faro, men blev försenat. Det ordnade sig och vi tog oss till hotellet i Albufeira.
Utsikten från vårat hotellrum..
He he det var faktiskt ett bra hotell. Inte det bästa, men dög väldigt bra åt oss och vi hade inte nån större tanke på att bara sitta inne. Det var väldigt nära till allt och det uppskattar jag.
Jag hade fått för mig att portugiser var lite retarded, ligister och macho, men så fel jag hade, det funkade väldigt bra med det mesta. Iallafall i Albufeira. Mer om det andra sen...
Och så tycker jag...
...att Liza kan fixa Facebook ;) så vi kan hålla lite kontakt. Bajsboken är inte så dum alla gånger. Och Sarah vill jag också ha där, för jag kunde inte hitta Andreas...
Jag har sett dom............
Jag vill skriva men orkar inte, har för mycket att göra och då finns ingen inspiration och ro till att sätta mig ner.
Men till det viktigaste, Jag har sett Faith No More!!!!!! Efter 19 års väntan fick jag äntligen göra det. Känner mig som en fjortis, men det tänker jag faktiskt unna mig. Man hade så mycket känslor på den tiden och det är väl det som jag blev påmind om nu. Ska försöka skriva ner hela resan eller jag ska! Nu känns det nästan overkligt och när jag tänker på det får jag nästan en klump i bröstet. Tänker aldrig missa dom igen om de kommer till Sverige. Så vad gör man nu då när ens önskningar blivit uppfylda. Går och dör eller fyller på med nya. Det blir iallafall svårt att göra nåt bättre.
Galna, udda och helt underbara...
Men till det viktigaste, Jag har sett Faith No More!!!!!! Efter 19 års väntan fick jag äntligen göra det. Känner mig som en fjortis, men det tänker jag faktiskt unna mig. Man hade så mycket känslor på den tiden och det är väl det som jag blev påmind om nu. Ska försöka skriva ner hela resan eller jag ska! Nu känns det nästan overkligt och när jag tänker på det får jag nästan en klump i bröstet. Tänker aldrig missa dom igen om de kommer till Sverige. Så vad gör man nu då när ens önskningar blivit uppfylda. Går och dör eller fyller på med nya. Det blir iallafall svårt att göra nåt bättre.
Galna, udda och helt underbara...
Göte Johansson
Det var lääänge sedan, men en sån här låt glömmer man inte...
Åhh det här missade jag =(
En smula magnifikt
Faith No More på Peace & Love-festivalen
Scen: Eldorado.
Publik: Några tusen.
Längd: En och en halv timme.
Bäst: Frontmannen.
Sämst: Introts längd, kanske.
Faith No More
BORLÄNGE. Mike Patton åker in i rullstol.
Sittande sjunger han Peaches & Herb-covern "Reunited", vulgärt mjuk muzak om det fina i att ha återförenats.
Sedan reser han sig, sedan är han aldrig stilla mer.
Egentligen borde man tänka mer på allt det andra.
På musiken, framför allt. På hur stort Faith No Mores arv är. Hur man slås av det, av hur innovativa och brett stilbildande de varit. Eller på att keyboardisten Roddy Bottums lyckas få sitt stela, långsamma, kostymerade headbangande att verka häftigt. Eller på hur briljant bandet är, med Mike Bordin som tyngd bakom trummorna.
Larmande kaos
Men det är bara Mike Patton i skallen.
Ena stunden krälar han på golvet, skriker till ett larmande kaos, går i rastlösa cirklar och sparkar, sprätter, slår hårt omkring sig. I nästa går han med käpp och sjunger nedtonade "Evidence" på spanska. Plötsligt fasar han in en "Poker face"-vers. Han vrålar i megafon, dricker ur dunk, försöker göra upp eld med mikrofonen.
En smula magnifikt
När ett fan stormar scenen i "Mouth to mouth" motar han bort vakten, lämnar över mikrofonen, insisterar på att han ska stanna och låter killen göra bort sig i fred.
Kanske är Mike Patton världens mest sevärda frontfigur. Att få se honom leda ett så här självsäkert, övertygande Faith No More är en smula magnifikt.
Mina hjältar!
Danzig
Den här varianten var ju hård...
Men fan här är den ju....
YouTube är guld. Som tonåring satt jag och spelade in låtar från MTV på VHS. Jag kan säga att jag ägnade många timmar åt att vänta på att låtar jag gillade skulle spelas, så jag kunde spela in dom och titta på dom om och om igen. Den här låten har jag inspelad nånstans och jag hade glömt vad gruppen heter och låten gick inte att söka på(?) Jag brukar få den på hjärnan ibland. Men så helt plötslig dök de upp när jag kollade runt lite. Fuzzbox, japp så hette dom...
Shopping
Handlade en hel del när vi var i Skåne, så nu väntar jag på lite annat väder =)
Röda skor och träningskläder var mitt mål att hitta när jag åkte ner och det lyckades jag med. Väskan är jag så nöjd med kostade bara 150sek i Danmark. Har alltid haft svårt att hitta fina långklänningar, men nu börjar det ta sig. Måste ha såna till sommaren eftersom jag inte får sola benen ett dugg p g a laserbehandlingen och de här klänningarna nedan hittade jag på La Redoute... men favoriten är nog leopardklänningen, så otroligt skön.
La Redoute.
Röda skor och träningskläder var mitt mål att hitta när jag åkte ner och det lyckades jag med. Väskan är jag så nöjd med kostade bara 150sek i Danmark. Har alltid haft svårt att hitta fina långklänningar, men nu börjar det ta sig. Måste ha såna till sommaren eftersom jag inte får sola benen ett dugg p g a laserbehandlingen och de här klänningarna nedan hittade jag på La Redoute... men favoriten är nog leopardklänningen, så otroligt skön.
La Redoute.
