Portugal del 5
På lördagen hämtade vi bilen, eller vi fick vänta för den bilen vi skulle ha hade blivit krockad, så dom kom med en annan vi fick låna. Jag satt med kartorna och J körde. Vilken härlig känsla. Jag älskar att åka bil, man ser så mycket. Portugal har så fint landskap.
Hade velat ha mer bilder, men är ingen fotograf direkt. Resan var på ca 10mil och först var vägen fin och bred, men blev smalare och smalare ju längre bort från turistiga Algarve vi åkte. Sista biten, som vi egentligen hade kunnat skippa, var sandväg. Vi kom in i Zambujeira Do Mar via sandstrandsvägen och rakt in i byn. Det var MYCKET folk överallt och smått svårt att ta sig fram. Dessutom hade vi ingen aning om vart vi skulle. Snurrade runt och körde ut ur byn och kom till en utsiktsplats. Vi visste att festivalen var nånstans utanför byn. Men vart? Vi åkte runt lite och helt plötsligt såg vi, helt ute i ingenstans, festivalen. Hela arangemanget låg ute på en sandig åker. Jag kan säga att alla bilar, våran också, var täckta av ett lager damm.
Klockan var inte så mycket och nu visste vi vart vi skulle, så vi åkte tillbaka till byn för att äta. Parkerade strax utanför och gick en liten bit. Kollade in lite marknad och jag stannade nog på varenda ställe som hade haremsbyxor. Så sköna, men hittade inte rätt mönster.
Till slut kom vi till en restaurang som vi ville äta på. Fick ett bord och det kom en tjej för att ta beställning. Hon kunde ingen engelska, men skrev iallafall ner vad vi ville ha. Vi väntade och väntade. Andra fick mat före oss. Efter ett bra tag, började personalen att kolla på oss. Antagligen för att vi stirrade på dom. Måste berätta att när jag kollade en servitris när hon skulle ta upp en beställning av grannbordet, så var hon sååå intresserad av vad hon gjorde så hon la av den största gäsp jag nånsin sett. Hon kom till vårat bord när dom då sett att vi inte fått nån mat. Det var alltså inte hon som tog våran första beställning. Den här nya tjejen kunde heller ingen engelska, men vinkade till sig en kille som jobbade som fick ta över. Han var piercad lite här och där och kunde kanske tre ord på engelska. Han försökte förklara att våran beställning kommit bort och tog upp en ny. Till slut fick vi mat.
Vi hade alltså kommit till ett ställe där ingen pratade engelska. Zambujeira Do Mar, ha ha!
Byn var charmig och ett typiskt ställe som bara lever upp under festivalen. Annars är det ett surfparadis för portugiser. Efter maten gick vi vidare en sväng. Det spelades musik och på trotoarerna satt både det ena och det andra flummiga och försökte sälja fult krafs. Badplatsen var fullsmockad.
Så åkte vi tillbaka till festivalområdet...
Portugal del 4
Mycket aktiviteter på vattnet.
På väg upp.
Det var härligt där uppe. Klart jag hade tankar på vilket jäkla ryck det skulle bli om linan, som inte var världens tjockaste, skulle gå av. J ville gå med i nån "klubb" men jag höll mig så hårt fast och tänkte inte "gå ner" på honom. He he.
Alla blir doppad ett par gånger och jag tänkte säga innan att jag inte ville. Men det var faktiskt det som var det roliga.
Man fick en lång åktur och det var helt klart värt pengarna.
Jag var tvungen att ta kort på lillkillen som körde oss en stund. Han var så söt med sin tuppkam. Tycker det är kul att dom tar med sig barnen i arbetet. Såg i en butik en tjej som hade sin lilla bebis i en sjal på magen, när hon stog bakom kassan.
Summan av Parasailing är att jag rekommenderar det starkt. J tyckte också det var kul, men lite mesigt och inte så mycket action. Lite kärringäventyr typ.
Portugal del 3
Fanns en liten inredningsbutik där som jag blev väldigt förtjust i. Fina och annorlunda prylar. Överlag var det en upplevelse att bara gå omkring i småbutikerna. Smycken, souvenirer, kläder, ja allt...
På andra stoppet var det en gata med massor av souvenirbutiker och restauranger. Väldigt mycket för turister, kan jag tänka mig. Jag hittade en butik som sålde, vad jag kallar, snäckprylar som hänger i taket. Jag kommer ihåg att mamma hade nåt liknande när jag var liten och jag blev helt betagen. De var inte speciellt dyra, men skulle jag få med en hem? Så klart jag skulle...
Hade grymt svårt att bestämma mig för vilken jag skulle välja, men det blev den här. Nu önskar jag mig bara ett inglasat uterum där jag kan hänga upp den. Så länge får det duga i vardagsrummet. Jag gillar att ha nåt att titta på som ett minne.
En annan kväll när vi var i våran del av stan, såg vi en butik som sålde indiansouvenirer. Det som fångade våran uppmärksamhet var rökelsehållare som var lite annorlunda. Fula, men så coola...
När man tänder rökelse i den, så ryker det ur munnen. Köpte även en drömfångare till W eftersom han hade så mycket mardrömmar ett tag, dom är faktiskt borta nu =)
Portugal del 2
Varje kväll var vi ut och kollade runt och varje gång såg man nåt nytt.
Strandprommenad med snäckplockning. En liten minidröm jag haft... Såg ett par som hade nåt fuffens för sig också, det ingick väl inte direkt i nån dröm jag haft, men kul ändå ;)
Varje morgon åt vi frukost på hotellet, man kunde sitta både inne och ute. Det var mysigt, men det märktes att de inte lägger sån stor vikt på utbudet på frukosten. Portugiser är inga frukostmänniskor.
På dagarna gick vi runt och kollade butikerna, köpte vatten och glass mm på Supermercado, åt lunch och middag på restauranger, låg på stranden under parasoll, J badade och solade. Det var varmt, varmt, varmt. Som tur var fläktade det skönt.
Det var väldigt mycket branta klippor och mycket risk för stenras. Det brydde sig inte alla om utan låg direkt under och bara nån dag efter vi varit där hände det så klart en tragisk olycka en bit därifrån.
Fick en favoritrestaurang nere vid stranden. Trevlig personal och goood mat. Två gånger köpte jag baguette med fyllning som var mums. Jag har försökt göra liknande hemma, men smakar ju så klart bäst där.
Det var kycklingröra, sallad, bacon, ägg, tomat, gurka och majonnäs. Mmmmm..
Ett av torgen i Albufeira. Dom byggde upp nån sorts scen där, men vet inte vad det var till. Antagligen hände det nåt där när vi var på festivalen.
Vi bodde i den gamla delen av staden. Så fint. Rulltrappan var ju rätt cool.
Vi hamnade mitt i nån programinspelning. Ingen aning om vad det va, men verkade väldigt populärt.
Skulpturer av sand. Det fanns staket runt omkring, men ändå imponerande att ingen får lust förstöra det på nätterna. Respekt!
Den här mimaren såg man lite överallt på kvällarna. Publiken fick så klart va delaktig. Här spelar han låtsastennis med en liten kille.
Många kostnärer satt och målade porträtt och allt möjligt, men jag fastnade för den här killen. Häftigt och jag var så sugen på att köpa, men nöjde mig med att fota lite istället. Ser ni att det står Naomi?
Den här karln uppträdde nog varje kväll och hade alltid stor publik. Det var nog väldigt roligt för barnen, när de fick uppmärksamhet från dockorna. Den här lillkillen var stencool. Han buggade med dockan och var inte speciellt brydd av att det var en massa folk som såg på.
Man kan ju säga att det var en jäkla blandning av människor. Unga, gamla, barnfamiljer, ja allt. Det spelade ingen roll vilken tid det var på dygnet...
Det kommer mera....
Portugal del 1
Så här började det:
I våras läste jag i en tidning att Faith No More återförenats och skulle ut på turné. De skulle bl a spela i Borlänge på Peace&Love. Jag ville dit, men insåg att jag hade för mycket att göra. Skulle till Stockholm nån vecka efter och jag jobbade den helgen dessutom. Försökte inse att jag inte skulle lyckas se dom den här gången heller. Fast ska nog erkänna att jag är feg. Hur skulle jag reagera om jag fick se dom efter alla år som smått besatt? Jag hade ingen större lust att Beatles-fans skrika/grina mig igenom en hel konsert. Nä jag är ju för gammal för sånt. Torrkärring! Jag är rädd för mina känslor, dom kan bli för stora och då kanske jag beter mig något apatisk istället...
När jag senare var i Stockholm, fick jag sms av J att han vill bjuda mig på en resa. Tyckte väl att det var dax att vi gjorde nånting tillsammans. Det skulle bli nånting mycket speciellt. Jag hatar överraskningar och vill planera allt. Jag började få panik redan då. Lyckades luska ut lite info. 8:e augusti i Portugal. Jag fick mina aningar, men vågade inte börja hoppas. Lånade C:s dator och började leta. Och nog fan fick jag rätt. FNM skulle spela där. Fick lägga mig på soffan och hyperventilera en stund och så klart kom tårarna. Panik!
Jag velade fram och tillbaka. Jag vill, nä jag vågar inte. J planerade allt och förklarade för mig att det skulle gå BRA. Så fort han sa något som lät osäkert höll jag på att dra mig ur. Allt ifrån hur vi skulle ta oss från flygplatsen till Albufeira, till att jag absolut inte fick sola, till hur vi skulle ta oss till festivalen bla bla bla. Jag ville veta allt i detalj.
Så kom biljetterna till festivalen hem i brevlådan. För att inte bli besviken hade jag inga som helst förhoppningar. Stackars J, måste nog tyckt att jag var helt hopplös... Ja han fick tom fråga K och A på MITT jobb om jag kunde få ledigt för att åka. Jag skulle alltså inte behöva göra nånting själv, men jag drog ändå gränsen att jag ville vara med och betala mat. Det togs tacksamt emot =)
Vi tog tåget ner till Stockholm. Preparerade mig med åksjuketabletter och var allt annat än roligt sällskap. Jag gör allt för att sova. Att ta mig från en punkt till en annan är så tråkigt, om jag inte åker bil, då är det helt okej.
Flyget gick från Stockholm till Faro, men blev försenat. Det ordnade sig och vi tog oss till hotellet i Albufeira.
Utsikten från vårat hotellrum..
He he det var faktiskt ett bra hotell. Inte det bästa, men dög väldigt bra åt oss och vi hade inte nån större tanke på att bara sitta inne. Det var väldigt nära till allt och det uppskattar jag.
Jag hade fått för mig att portugiser var lite retarded, ligister och macho, men så fel jag hade, det funkade väldigt bra med det mesta. Iallafall i Albufeira. Mer om det andra sen...
Och så tycker jag...
Jag har sett dom............
Men till det viktigaste, Jag har sett Faith No More!!!!!! Efter 19 års väntan fick jag äntligen göra det. Känner mig som en fjortis, men det tänker jag faktiskt unna mig. Man hade så mycket känslor på den tiden och det är väl det som jag blev påmind om nu. Ska försöka skriva ner hela resan eller jag ska! Nu känns det nästan overkligt och när jag tänker på det får jag nästan en klump i bröstet. Tänker aldrig missa dom igen om de kommer till Sverige. Så vad gör man nu då när ens önskningar blivit uppfylda. Går och dör eller fyller på med nya. Det blir iallafall svårt att göra nåt bättre.
Galna, udda och helt underbara...
Göte Johansson
Åhh det här missade jag =(
En smula magnifikt
Faith No More på Peace & Love-festivalen
Scen: Eldorado.
Publik: Några tusen.
Längd: En och en halv timme.
Bäst: Frontmannen.
Sämst: Introts längd, kanske.
Faith No More
BORLÄNGE. Mike Patton åker in i rullstol.
Sittande sjunger han Peaches & Herb-covern "Reunited", vulgärt mjuk muzak om det fina i att ha återförenats.
Sedan reser han sig, sedan är han aldrig stilla mer.
Egentligen borde man tänka mer på allt det andra.
På musiken, framför allt. På hur stort Faith No Mores arv är. Hur man slås av det, av hur innovativa och brett stilbildande de varit. Eller på att keyboardisten Roddy Bottums lyckas få sitt stela, långsamma, kostymerade headbangande att verka häftigt. Eller på hur briljant bandet är, med Mike Bordin som tyngd bakom trummorna.
Larmande kaos
Men det är bara Mike Patton i skallen.
Ena stunden krälar han på golvet, skriker till ett larmande kaos, går i rastlösa cirklar och sparkar, sprätter, slår hårt omkring sig. I nästa går han med käpp och sjunger nedtonade "Evidence" på spanska. Plötsligt fasar han in en "Poker face"-vers. Han vrålar i megafon, dricker ur dunk, försöker göra upp eld med mikrofonen.
En smula magnifikt
När ett fan stormar scenen i "Mouth to mouth" motar han bort vakten, lämnar över mikrofonen, insisterar på att han ska stanna och låter killen göra bort sig i fred.
Kanske är Mike Patton världens mest sevärda frontfigur. Att få se honom leda ett så här självsäkert, övertygande Faith No More är en smula magnifikt.
Mina hjältar!
Danzig
Men fan här är den ju....
Shopping
Röda skor och träningskläder var mitt mål att hitta när jag åkte ner och det lyckades jag med. Väskan är jag så nöjd med kostade bara 150sek i Danmark. Har alltid haft svårt att hitta fina långklänningar, men nu börjar det ta sig. Måste ha såna till sommaren eftersom jag inte får sola benen ett dugg p g a laserbehandlingen och de här klänningarna nedan hittade jag på La Redoute... men favoriten är nog leopardklänningen, så otroligt skön.
La Redoute.Sköjj!
PS. Det är inte jag som är med på videon, även om man kanske kan tro det...
Galet!
Jag var bara tvungen att...
Riktigt klockren uppsats inlämnad av en 8årig pojk. Det lästes upp på radio för inte så länge sedan, men den är riktigt bra. Uppsats av Johan 8 år i Uppsala.
Kon
Kon är ett husdjur... Men den finns också utanför huset. Och den lever ofta på landet, men den kommer också in till staden, men bara när den skall dö. Men det bestämmer den inte själv. Kon har sju sidor... Den översta sidan - Den nedersta sidan - Den främre sidan - Den bakre sidan - Den ena sidan - Den andra sidan- Och den invändiga sidan. På den främsta sidan sitter huvudet... Och det är för att hornen skall ha något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen. Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun kalles mule. Det är nog för att den säger mu. På den bakersta sidan sitter svansen... Den använder den för att jaga bort flugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar. På den översta sidan - Och den ena sidan - Och den andra sidan, är det bara hår... Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon. Färgen på kon heter kulör. Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar så blir mjölken sur... men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu. Kon har fyra ben... Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra ut spikar med. Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är det hål. Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu. Kon har gott luktsinne... Vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också. Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur. Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter ko-fångare. Den sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben skickas till snickaren. Det kallas återanvändning. Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt mycket. Lärarens kommentar: Jag har aldrig läst något liknande!
hahahahahahahhahaha
