*Aggebagge*

Förstår mig inte på avundsjuka. Speciellt inte sånna som går omkring och tror att andra är avundsjuka på just dom. Jo dom finns, pinsamt nog. Jag skulle aldrig kunna vara avundsjuk på familj och vänner t ex. Varför? Jo jag unnar dom det bästa och är glad för deras skull. Visst, jag skulle vilja ha hus och en bra utbildning etc, men det är ju något jag måste jobba på själv. Istället för att vara avundsjuk kan man ju faktiskt se vad man har själv och se att det finns massor att vara nöjd med, utan för att för den delens skull gå omkring och tro att "det måste andra vara avundsjuka på minsann"

Avundsjuka beror nog mycket på hur man mår och nivån på självkänslan.

För några år sedan var man i södra Tyskland och knatade runt på det här slottet. Så imponerande, trodde inte nåt liknande fanns. Tänker tillbaka på det nån gång ibland...



Tycker ni det liknar nåt? Det var det här slottet som var inspiration till Disneys sagoslott.

Japp, så kallas lilla J. Hon har så roliga ljud för sig. Blir galet glad när jag eller J hämtar henne och W på dagis. En annan rolig sak är att hon gillar att snyta sig. På morgonen när hon äter frukost brukar hon snyta sig i handen, utan papper och det bara sprutar snor. Mammas flicka ;) Eller så står hon på toaletten och river papper som hon snyter sig i och kastar på golvet. Också mammas flicka!
Älskar kläder gör hon, provar allt hon kommer åt. Pappas kalsonger, W:s tröjor, mössor, ja allt och gärna framför spegeln. Ännu mera mammas flicka! Älskar, älskar dig min lilla Lärkan.

Inte för att jag brukar ha så mycket hemligheter för mig, men det programmet vill jag nog inte vara med i. (Och som ett tillägg! Jag uppskattar inte att någon berättar mina "hemligheter" helt öppet till vem som helst oavsett om jag är med eller inte. Jag bestämmer själv vilka jag vill berätta för.)
Iallafall så höll jag nästan på att ändra mig efter att ha sett Towa i första programmet. Värre än henne är jag inte, tänkte jag, så man skulle kanske våga ställa upp ändå. Nä hemligheter är hemligheter. En helt öppen person blir ganska tråkig efter ett tag. Eller?

Igår när jag slutat jobba, handlade jag några grejer. I kassan stog en kärring och betalade. Hon skulle ha frimärken också. Fyra stycken. När hon får se att det är Ingmar Bergman på dom vill hon inte ha dom, för honom har hon aldrig tyckt om...? "Finns det inga andra motiv?" "Jo säger H. Det finns häften men då måste man köpa tio frimärken." Och jodå det går bra, tycker tanta. Hon betalar och får frimärkena. " Va, Tåg, nä det tycker jag heller inte om, finns det inga andra?" "Nä, säger H, sen är det bara frimärken till utlandet kvar." "Ja då ska jag inte ha några, då går jag till Pressbyrån, du får köpa tillbaka dom här" 

Hur fan orkar man va så där? Vad jag kunde se skulle hon posta brev till nån kommun. Allvarligt vem bryr sig?

Nu har jag fått min nya dator och fan vad snabb den är och snygg och bäst. Jag fick nytt tangentbord också så jag behöver inte göra rent mitt gamla, som man fick cancer av. Jag tog ett kort på den, men fick inte till det i datan så klart. Säkert nåt enkelt att fixa, men orkar inte leta, så det får J fixa till. Ska jag försöka får jag antingen till det och blir glad som fan eller så får jag ras x50.

Nu märks det att jag jobbar igen. Jag somnar överallt på kvällarna, med kläderna på, oborstade tänder och otvättat ansikte. I sängen, på soffan och på golvet!!? Vaknar så där lagom runt tre-fyra nångång. Masar mig in på toa och borstar tänderna och tvättar ansiktet (noga med sånt, vilken tid det än blir). Sover några timmar till och kliver upp runt sju. Så kan det va!