Portugal del 5
När vi kom ner till Portugal visste vi inte hur vi skulle ta oss till festivalen. J tyckte vi hade tid att kolla det när vi var i Albufeira. Vi kollade med en turistinformation, men det gick ingenting till Zambujera Do Mar. Inga tåg, inga bussar. Taxi skulle bli dyrt och likaså att hyra bil. Moppe tänkte vi också på, men som tur var blev det inte det. Tanken på att övernatta där i det fria fanns också. Iallafall fick vi en beskrivning på var närmsta biluthyrare fanns. Väldigt nära hotellet, så vi gick dit. Det var inga problem. När man är ute och reser antar jag att man räknar med att det går pengar och så farligt var det inte. Helt klart värt det! Så vi blev med bil.
På lördagen hämtade vi bilen, eller vi fick vänta för den bilen vi skulle ha hade blivit krockad, så dom kom med en annan vi fick låna. Jag satt med kartorna och J körde. Vilken härlig känsla. Jag älskar att åka bil, man ser så mycket. Portugal har så fint landskap.
Hade velat ha mer bilder, men är ingen fotograf direkt. Resan var på ca 10mil och först var vägen fin och bred, men blev smalare och smalare ju längre bort från turistiga Algarve vi åkte. Sista biten, som vi egentligen hade kunnat skippa, var sandväg. Vi kom in i Zambujeira Do Mar via sandstrandsvägen och rakt in i byn. Det var MYCKET folk överallt och smått svårt att ta sig fram. Dessutom hade vi ingen aning om vart vi skulle. Snurrade runt och körde ut ur byn och kom till en utsiktsplats. Vi visste att festivalen var nånstans utanför byn. Men vart? Vi åkte runt lite och helt plötsligt såg vi, helt ute i ingenstans, festivalen. Hela arangemanget låg ute på en sandig åker. Jag kan säga att alla bilar, våran också, var täckta av ett lager damm.
Klockan var inte så mycket och nu visste vi vart vi skulle, så vi åkte tillbaka till byn för att äta. Parkerade strax utanför och gick en liten bit. Kollade in lite marknad och jag stannade nog på varenda ställe som hade haremsbyxor. Så sköna, men hittade inte rätt mönster.
Till slut kom vi till en restaurang som vi ville äta på. Fick ett bord och det kom en tjej för att ta beställning. Hon kunde ingen engelska, men skrev iallafall ner vad vi ville ha. Vi väntade och väntade. Andra fick mat före oss. Efter ett bra tag, började personalen att kolla på oss. Antagligen för att vi stirrade på dom. Måste berätta att när jag kollade en servitris när hon skulle ta upp en beställning av grannbordet, så var hon sååå intresserad av vad hon gjorde så hon la av den största gäsp jag nånsin sett. Hon kom till vårat bord när dom då sett att vi inte fått nån mat. Det var alltså inte hon som tog våran första beställning. Den här nya tjejen kunde heller ingen engelska, men vinkade till sig en kille som jobbade som fick ta över. Han var piercad lite här och där och kunde kanske tre ord på engelska. Han försökte förklara att våran beställning kommit bort och tog upp en ny. Till slut fick vi mat.
Vi hade alltså kommit till ett ställe där ingen pratade engelska. Zambujeira Do Mar, ha ha!
Byn var charmig och ett typiskt ställe som bara lever upp under festivalen. Annars är det ett surfparadis för portugiser. Efter maten gick vi vidare en sväng. Det spelades musik och på trotoarerna satt både det ena och det andra flummiga och försökte sälja fult krafs. Badplatsen var fullsmockad.
Så åkte vi tillbaka till festivalområdet...
På lördagen hämtade vi bilen, eller vi fick vänta för den bilen vi skulle ha hade blivit krockad, så dom kom med en annan vi fick låna. Jag satt med kartorna och J körde. Vilken härlig känsla. Jag älskar att åka bil, man ser så mycket. Portugal har så fint landskap.
Hade velat ha mer bilder, men är ingen fotograf direkt. Resan var på ca 10mil och först var vägen fin och bred, men blev smalare och smalare ju längre bort från turistiga Algarve vi åkte. Sista biten, som vi egentligen hade kunnat skippa, var sandväg. Vi kom in i Zambujeira Do Mar via sandstrandsvägen och rakt in i byn. Det var MYCKET folk överallt och smått svårt att ta sig fram. Dessutom hade vi ingen aning om vart vi skulle. Snurrade runt och körde ut ur byn och kom till en utsiktsplats. Vi visste att festivalen var nånstans utanför byn. Men vart? Vi åkte runt lite och helt plötsligt såg vi, helt ute i ingenstans, festivalen. Hela arangemanget låg ute på en sandig åker. Jag kan säga att alla bilar, våran också, var täckta av ett lager damm.
Klockan var inte så mycket och nu visste vi vart vi skulle, så vi åkte tillbaka till byn för att äta. Parkerade strax utanför och gick en liten bit. Kollade in lite marknad och jag stannade nog på varenda ställe som hade haremsbyxor. Så sköna, men hittade inte rätt mönster.
Till slut kom vi till en restaurang som vi ville äta på. Fick ett bord och det kom en tjej för att ta beställning. Hon kunde ingen engelska, men skrev iallafall ner vad vi ville ha. Vi väntade och väntade. Andra fick mat före oss. Efter ett bra tag, började personalen att kolla på oss. Antagligen för att vi stirrade på dom. Måste berätta att när jag kollade en servitris när hon skulle ta upp en beställning av grannbordet, så var hon sååå intresserad av vad hon gjorde så hon la av den största gäsp jag nånsin sett. Hon kom till vårat bord när dom då sett att vi inte fått nån mat. Det var alltså inte hon som tog våran första beställning. Den här nya tjejen kunde heller ingen engelska, men vinkade till sig en kille som jobbade som fick ta över. Han var piercad lite här och där och kunde kanske tre ord på engelska. Han försökte förklara att våran beställning kommit bort och tog upp en ny. Till slut fick vi mat.
Vi hade alltså kommit till ett ställe där ingen pratade engelska. Zambujeira Do Mar, ha ha!
Byn var charmig och ett typiskt ställe som bara lever upp under festivalen. Annars är det ett surfparadis för portugiser. Efter maten gick vi vidare en sväng. Det spelades musik och på trotoarerna satt både det ena och det andra flummiga och försökte sälja fult krafs. Badplatsen var fullsmockad.
Så åkte vi tillbaka till festivalområdet...
