*Aggebagge*

Ska försöka återberätta resan till Portugal.

Så här började det:
I våras läste jag i en tidning att Faith No More återförenats och skulle ut på turné. De skulle bl a spela i Borlänge på Peace&Love. Jag ville dit, men insåg att jag hade för mycket att göra. Skulle till Stockholm nån vecka efter och jag jobbade den helgen dessutom. Försökte inse att jag inte skulle lyckas se dom den här gången heller. Fast ska nog erkänna att jag är feg. Hur skulle jag reagera om jag fick se dom efter alla år som smått besatt? Jag hade ingen större lust att Beatles-fans skrika/grina mig igenom en hel konsert. Nä jag är ju för gammal för sånt. Torrkärring! Jag är rädd för mina känslor, dom kan bli för stora och då kanske jag beter mig något apatisk istället...

När jag senare var i Stockholm, fick jag sms av J att han vill bjuda mig på en resa. Tyckte väl att det var dax att vi gjorde nånting tillsammans. Det skulle bli nånting mycket speciellt. Jag hatar överraskningar och vill planera allt. Jag började få panik redan då. Lyckades luska ut lite info. 8:e augusti i Portugal. Jag fick mina aningar, men vågade inte börja hoppas. Lånade C:s dator och började leta. Och nog fan fick jag rätt. FNM skulle spela där. Fick lägga mig på soffan och hyperventilera en stund och så klart kom tårarna. Panik!

Jag velade fram och tillbaka. Jag vill, nä jag vågar inte. J planerade allt och förklarade för mig att det skulle gå BRA. Så fort han sa något som lät osäkert höll jag på att dra mig ur. Allt ifrån hur vi skulle ta oss från flygplatsen till Albufeira, till att jag absolut inte fick sola, till hur vi skulle ta oss till festivalen bla bla bla. Jag ville veta allt i detalj.

Så kom biljetterna till festivalen hem i brevlådan. För att inte bli besviken hade jag inga som helst förhoppningar. Stackars J, måste nog tyckt att jag var helt hopplös... Ja han fick tom fråga K och A på MITT jobb om jag kunde få ledigt för att åka. Jag skulle alltså inte behöva göra nånting själv, men jag drog ändå gränsen att jag ville vara med och betala mat. Det togs tacksamt emot =)

Vi tog tåget ner till Stockholm. Preparerade mig med åksjuketabletter och var allt annat än roligt sällskap. Jag gör allt för att sova. Att ta mig från en punkt till en annan är så tråkigt, om jag inte åker bil, då är det helt okej.

Flyget gick från Stockholm till Faro, men blev försenat. Det ordnade sig och vi tog oss till hotellet i Albufeira.


Utsikten från vårat hotellrum..

He he det var faktiskt ett bra hotell. Inte det bästa, men dög väldigt bra åt oss och vi hade inte nån större tanke på att bara sitta inne. Det var väldigt nära till allt och det uppskattar jag.

Jag hade fått för mig att portugiser var lite retarded, ligister och macho, men så fel jag hade, det funkade väldigt bra med det mesta. Iallafall i Albufeira. Mer om det andra sen...