*Aggebagge*

Hela lördagskvällen tillbringade jag på toan med huvudet i en hink. Åh, så trist att missa middagen, som jag skulle äta med jobbarkompisarna. Vilade hela dagen bara för att jag skulle orka och började känna av magsjukan på eftermiddagen. Ville inte riktigt inse vad som började hända, men när första omgången var avklarad ringde jag och sa att jag inte kunde vara med. När det värsta var över la jag mig i soffan och sov. Efter ett tag hörde jag att det var J:s tur. Jag har varit något orolig att lillan ska få det också, men hittills har hon klarat sig. Nu känner jag att jag börjar bli förkyld också på allt elände, men det hoppar väl på en när man är som svagast antar jag. Jag har inte tid att va sjuk, har alldeles för mycket att göra. Kan va skönt att va lite krasslig om man inte har barn och nån som tar hand om en. Men så är det inte nu. Tycker det tar sån tid att bli frisk. Är det åldern eller är det stressen att bli frisk?
Jag får nog skynda långsamt...